Direktlänk till inlägg 18 november 2009
Det är kallt när man går ensam i livet,
när man mal sina tankar själv och får ingen respons.
Det är kallt när man står där frusen
och ingen ser hur ensam man är.
När den andra inte alls är intresserad
av angelägenheter som händer i ditt liv,
när man måste fråga för att
få dennes intresse.
Bästa vännerna,
de har jag hundra km från mig,
på nätet, via telefon och sms.
De är där,
jag är här,
och det är kallt var jag är nu.
Men omtanken som finns,
de kramar jag får, de frågor som ställs
och det intresset som finns hos dem
är stort.
Det får mig att le,
att orka även denna dag
och en dag till.
Att åtminstone någon bryr sig, -
det värmer mitt hjärta.
De andra,-
dem har jag gett upp hoppet om.
Jag har mina underbara hundar
som älskar mig oavsett vad och som visar sin kärlek
och ger mig sina pussar och kramar
varje dag.
De älskar mig trots att jag är sjuk,
trots att jag inte alltid orkar
och
trots att jag inte alltid kan göra saker för dem.
De älskar mig som jag är
oavsett om jag presterar eller inte.
De lyssnar
fastän de inte kan svara.
De svarar på sitt sätt,
genom sina handlingar och de tankar de sänder mig
den kärlek de känner för mig.
Det är uppfriskande
och även det får mig att orka
en dag till.
Kanske till och med till morgondagen.
En dag till ja,
tills man märker att dagarna är slut
står man där gammal och skrynklig och märker
att jag mestandels av mitt liv fått leva
en dag i sänder. . .
Mer kunde jag inte. Livet berövades mig
och mer förmådde jag inte.
Men, det kanske är bättre än ingenting?
Eller?
18 november 2009 15:03
Skrivet av: Tina C
18 november 2009 15:23
Skrivet av: Patriciatjejen
18 november 2009 15:26
Skrivet av: Patriciatjejen
19 november 2009 18:57
Skrivet av: Therés
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
| |||||||||
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se